
3 år, 6 månader, 27 dagar exakt, sen du lämnade oss.
Kan fortfarande knappt förstå att jag aldrig mer i hela mitt liv kommer få se dej, höra dej prata, eller att få krama om dej.
Du var alltid den som ställde upp på allt.
Varför var det just tvunget att bli såhär ?
Det var inte ditt öde, det vet jag, det var inte meningen att det skulle bli såhär.
Älskar dej så himla mycket pappa, kan inte leva utan dej längre!
Vill ha dej tillbaka, hela tiden saknar jag din frånvaro, det är obeskrivligt tomt.
:'(
Jag sträcker mej efter något jag vet att jag aldrig mer kommer att få röra vid!
65.01.14 - 05.06.27
Vila i fred pappa, föralltid i mitt hjärta!
</3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar